Hur gör vi rörelse till en självklar del av vardagen?
Socialstyrelsens färska rapport I rörelse? visar att arbetet med fysisk aktivitet inom LSS inte kan lämnas åt enskilda initiativ eller god vilja. Det är en fråga om struktur, ansvar och kvalitet.
Fysisk aktivitet är en central faktor för god hälsa. Samtidigt visar rapporten att personer med funktionsnedsättning generellt har sämre hälsa än befolkningen i övrigt.
Det gör rörelse till en del av uppdraget. En fråga som behöver tas på samma allvar som annat stöd i vardagen, inte en bonus som blir av när möjligheten råkar dyka upp.
Stora skillnader i LSS-verksamheternas arbete
Rapporten visar att arbetet med fysisk aktivitet ser olika ut mellan LSS-verksamheter. I vissa verksamheter är rörelse en integrerad del av planering och uppföljning. I andra saknas arbetssätt som är långsiktiga och systematiska, och ansvaret riskerar att vila på enskilda medarbetare. Det gör arbetet sårbart.
Det som särskilt fastnar är betydelsen av struktur. När fysisk aktivitet dokumenteras i genomförandeplanen, kopplas till individens mål och följs upp, ökar sannolikheten för att den faktiskt genomförs.
Här blir tydlighet avgörande. Självbestämmande förutsätter förståelse. När individen vet vad som är planerat, vilka alternativ som finns och vad de innebär, blir det lättare att fatta ett aktivt beslut. Att tacka ja. Eller att tacka nej och välja något annat. Otydlighet skapar osäkerhet. Tydlighet skapar handlingsutrymme.
Att göra rörelse valbar i vardagen
I Boet kan fysisk aktivitet göras synlig som en valbar del av dagen, med konkreta alternativ där dagsform och motivation får spela roll. Det kan handla om att välja mellan styrketräning, yoga, motionscykel eller dans. Om att bestämma om aktiviteten ska ske inomhus eller utomhus. Om en kort promenad, en längre runda eller något däremellan. Eller om att delta med personalstöd eller på egen hand.
Valet kan gälla själva aktiviteten, men också intensitet eller sammanhang. Det avgörande är att alternativen är tydliga och verkliga.
Struktur kan göra det möjligt att erbjuda verkliga val. När alternativen synliggörs stärks också självbestämmandet.
Det professionella mellanrummet
Samtidigt är det sällan enkelt. I mötet med individen uppstår avvägningar. Rapporten beskriver utmaningen när en person inte själv väljer rörelse. Hur stöttar vi utan att styra? Hur uppmuntrar vi utan att ta över? Hur håller vi fast vid det hälsofrämjande uppdraget och samtidigt värnar självbestämmandet?
De frågorna lever i det professionella mellanrummet. Det är det vi på Boet ofta beskriver som gråzonen. Där finns inga enkla svar, utan behov av omdöme, gemensamma arbetssätt och ett medvetet förhållningssätt.
Läs mer om Boets gråzon här.
Rörelse som en del av kulturen
Rörelse behöver vara mer än en god ambition. Den behöver vara en del av kulturen och stödjas av arbetssätt som går att planera, följa upp och hålla över tid. När fysisk aktivitet tas på allvar i vardagen skapas inte bara bättre förutsättningar för hälsa, utan också delaktighet, stolthet och sammanhang.
Kanske är det därför vårt partnerskap med Special Olympics Sweden Invitational Games 2026 känns så viktigt. Det stora evenemanget och den lilla vardagspromenaden hänger ihop. Det som hyllas på arenan behöver också vara självklart i genomförandeplanen. Det är där vi vill bidra, genom att göra rörelse tydlig, valbar och möjlig varje dag.
För oss blir rapporten därför inte bara en kunskapssammanställning. Den pekar ut en riktning. Mot en vardag där rörelse är en rättighet, en del av kvaliteten och något vi organiserar medvetet i stället för att lämna åt slumpen.
Läs Socialstyrelsens rapport I rörelse? i sin helhet här.