Anette reflekterar # 6 – Vad kostar ett liv som andra?
Anette Hjalmarsson är produktchef på Boet och har över 20 års erfarenhet inom funktionshinderområdet. I Anette reflekterar skriver hon om LSS, pedagogik och vad som faktiskt krävs för att en lag om rättigheter ska bli verklighet i vardagen.
Riksförbundet FUB har sedan 2014 publicerat rapporten Fångad i fattigdom? Varje år räknar de på ekonomin för en person med intellektuell funktionsnedsättning som bor i LSS-bostad och lever på sjuk- eller aktivitetsersättning. Och varje år visar beräkningen samma sak: att det inte går ihop. I år saknar typexemplet, en 27-åring i en mellanstor kommun, 2 020 kronor per månad för att klara Konsumentverkets beräkning av skäliga levnadskostnader. Inte lyxkostnader. Skäliga.
Tolv år av samma bild. Det är det jag fastnar vid.
Vad rapporten faktiskt visar
FUB har i år gjort en enkätundersökning bland sina lokalföreningar i 31 kommuner för att kartlägga hur de ekonomiska villkoren faktiskt ser ut för den som bor i LSS-bostad och deltar i daglig verksamhet. Resultaten är beklämmande.
Skillnaden mellan den lägsta och den högsta hyran för en LSS-bostad i enkätens kommuner uppgår till 143 000 kronor per år. Inte för att insatsen ser annorlunda ut. Inte för att behovet är ett annat. Utan för att hyrorna sätts enligt bruksvärdesprincipen, kommunen bestämmer var insatsen ska verkställas, och den enskilde har i praktiken liten möjlighet att påverka det.
Habiliteringsersättningen, den ersättning man kan få för att delta i daglig verksamhet, skiljer sig med upp till 32 000 kronor per år mellan kommunerna. Kostnaden för lunch i daglig verksamhet kan skilja 13 000 kronor per år. Resor till och från daglig verksamhet är gratis i sex av de 31 kommunerna. I övriga kommuner bekostas resorna av den enskilde, vilket i vissa fall kan uppgå till 7 800 kronor per år. Samma insats. Samma lag. Tiotusentals kronor i skillnad beroende på vilken kommun som råkar verkställa beslutet.
Det som egentligen förvånar
Jag har arbetat inom LSS-området i över tjugo år. Jag vet hur systemet fungerar, var spänningarna finns, varför det ser ut som det gör. Rapporten bekräftar mycket av det jag redan känner till.
Men tolv år. Det är det som stannar kvar.
Det är inte tolv år av utredningar som inte lett någonstans, eller reformer som tagit tid att genomföra. Det är tolv år av samma dokumentation, samma underskott, samma slutsats, utan att det grundläggande förändrats. Och det säger något som siffrorna i sig inte säger: att situationen inte upplevs som tillräckligt angelägen för att föranleda verklig förändring.
Det är svårt att tolka det på något annat sätt än som ett uttryck för hur samhället värderar den här gruppen. Personer med intellektuell funktionsnedsättning är få, de syns sällan i den offentliga debatten, och de har begränsade möjligheter att göra sin röst hörd på egen hand. De är beroende av att andra tar frågan på allvar. Och tolv år av samma rapport antyder att det inte alltid händer.
LSS är tydlig
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade tillkom 1994 med ett tydligt syfte: att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att leva som andra. Det är inte ett vagt formulerat mål. Det är ett löfte om ett verkligt liv, med ekonomiska förutsättningar att faktiskt leva det.
Ett liv som andra kostar pengar. Det kostar en bostad man har råd med, en lunch man inte behöver räkna på, möjligheten att ta sig till sin dagliga verksamhet utan att det äter upp marginalen. Det är inte orimliga krav. Det är vad lagen lovar.
FUB:s rapport visar att löftet inte infrias. Det tror jag beror på ett system där ansvaret är delat mellan stat och kommun på ett sätt som gör att ingen äger helheten. Och där den som bär konsekvenserna av det är den enskilde.
Tolv år av samma bild. Det räcker som underlag för att ställa en enkel fråga: när är det tillräckligt för att vi ska ta det på allvar?
Läs även:
Anette reflekterar #1 – När en rättighetslag blir beroende av postnummer
Anette reflekterar #2 – Socialstyrelsens lägesrapport 2026
Anette reflekterar #3 – Kvalitetskraven gäller även i juli