För att ha rätt till stöd enligt LSS behöver det först bedömas om en person tillhör någon av lagens tre personkretsar. Personkretsarna beskriver vilka grupper som omfattas av lagen och är en viktig utgångspunkt när behov av stöd och insatser ska utredas.
Syftet med LSS är att personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar ska ges förutsättningar att leva ett gott liv, ha möjlighet till delaktighet i samhället och få stöd utifrån sina individuella behov.
Personkrets 1
Personkrets 1 omfattar personer med intellektuell funktionsnedsättning, autism eller autismliknande tillstånd.
För många innebär det att stöd och anpassningar behövs inom flera områden i vardagen, till exempel kring kommunikation, struktur, planering eller socialt samspel. Behoven ser olika ut från person till person, och det är alltid individens situation som står i fokus.
Personkrets 2
Personkrets 2 omfattar personer som i vuxen ålder har fått en betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning till följd av en hjärnskada.
Hjärnskadan kan exempelvis ha uppstått efter en olycka, en stroke, en syrebristskada eller annan sjukdom. Konsekvenserna kan påverka minne, koncentration, problemlösningsförmåga och andra kognitiva funktioner som är viktiga i vardagen.
Personkrets 3
Personkrets 3 omfattar personer med andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande.
För att omfattas av personkrets 3 behöver funktionsnedsättningen medföra betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och innebära ett omfattande behov av stöd eller service. Bedömningen görs alltid utifrån hur funktionsnedsättningen påverkar personens vardag och möjligheter till självständighet.
Att ha en diagnos räcker inte
En diagnos innebär inte automatiskt att man har rätt till stöd enligt LSS. Vid en bedömning tittar man dels på om personen tillhör någon av personkretsarna, dels på hur funktionsnedsättningen faktiskt påverkar vardagen.
Det är också viktigt att känna till att tillhörighet till en personkrets inte heller automatiskt ger rätt till en specifik insats. Varje insats prövas separat utifrån behovet.
Bedömningen utgår alltid från individen
LSS bygger på att varje människa är unik. Därför utgår bedömningen från individens förutsättningar, behov och livssituation — ett arbetssätt som styrks av den strukturerade behovsbedömningsmodellen IBIC. Målet är att den som har rätt till stöd ska kunna leva ett självständigt, tryggt och meningsfullt liv.
